Hickory wind

Det finns ett fåtal fall där covern är bättre än originalet. Vad "Stop your sobbing" beträffar så föredrar jag Pretenders framför Kinks. Men den bästa cover jag vet är Gillian Welch i "Hickory wind". Jag har alltid älskat Gram Parsons original, den är sannerligen inte svår att ta till sig. Men jag blev så förvånad, och förtjust, när jag första gången hörde Gillian Welchs tolkning. Hon sänker tempot så att låten nästan står stilla, inte alls olikt hur Cowboy Junkies en gång gjorde med "Sweet Jane". Gillian Welch sjunger återhållsamt men innerligt och hon får orden att vibrera av spänning. Gillian Welch fick mig att förstå att "Hickory wind" är djupt sorglig, den handlar om döden. Jag som brukade tro att Parsons ville berätta om sin barndom, om svunna tider. Men, nej, den handlar om livets förgänglighet. Min respekt för Gram Parsons är stor, men jag måste likväl säga att i "Hickory wind" har Welch hittat något som Parsons inte visste att han skrivit in i den.