River in Reverse

Elvis Costello har lärt mig mycket. Det är nästan löjligt hur mycket hans tidiga skivor betydde och fortfarande betyder för mig. Kaxig och ettrig powerpop med suveränt smarta texter. Det var också genom Costello jag kom att förstå vad ordet eklektisk betyder, för han har som få andra popmusiker vågat bryta ny mark skiva för skiva. Han gick från pop till soulpasticher och därifrån vidare till country, tillsammans med The Brodsky Quartet komponerade han The Juliet Letters och på My Flame Burns Blue spelar han jazz. Nu lyssnar jag på hans senaste projekt, The River in Reverse, där han samarbetar med Allen Touissant. Costello och Touissant inledde sitt samarbete vid en gala för orkanen Katrinas offer. Jag hade viss skepsis mot denna skiva och tänkte inte skaffa den, men så hörde jag titelspåret på radion och trillade dit. Än en gång. Det lät fantastiskt bra, och nu kan jag bara konstatera att detta är Elvis Costellos bästa skiva sedan All This Useless Beauty 1996. Denna New Orleans-hyllning är själfylld r´n´b med gott sväng. Och Costello sjunger bättre än på länge.