Vilken märklig final

Vilken märklig VM-final. Ödesmättad som ett drama från antikens Grekland. Frankrike var ju så bra, så överlägset mycket bättre och Zidane var så nära att bli VM-kung. Han hade förtjänat att få bli det, han är ju bäst. Det var en mäktig antiklimax när han visades ut i denna sin sista match. Ett oerhört märkligt öde för en av tidernas största fotbollsspelare. Och efter den där fullkomligt iskalla straffen i ribban och in.
Vi lär nog aldrig få veta exakt vad det var som hände, vilka ord som växlades, när Zidane tände snett och skallade Materazzi. I det ögonblicket visste man att Frankrikes öde var beseglat. Vi sa det till varandra där vi satt på jobbet och följde finalen. Frågan var bara hur Italien skulle kunna vinna. De lyckades inte komma förbi mittlinjen och hade en historia av att förlora stora matcher på straffar.
Att en VM-final ska avgöras med straffar är också ett antiklimax, men egentligen rätt typsikt för denna bleka turnering, och på något vis skipades kanske ändå ett slags rättvisa. För denna VM-final var Frankrikes på samma sätt som 2000 års EM-final lagen emellan var Italiens. Då avgjorde Trezeguet, nu missade han sin straff.
Italien fick sin senkomna revansch, jag höll på Italien men har ändå svårt att känna någon glädje.