Som hackspetten i Kalle Anka
Hemma igen efter ett veckoslut på den sköna västkusten, närmare bestämt Falkenbergs kommun. Vi bodde på ett lantligt beläget vandrarhem och hade det hur bra som helst. Det blev många och långa promenader med hunden, men också ett par utflykter. Faktiskt tog vi oss också till Ullared, en plats som vanligen ger mig starka obehagskänslor, för att inte säga ångest. Men det var sent och vi var hungriga och Ullared låg närmast, så vad gör man. Det var inget fel på de hamburgare vi serverades.
På vandrarhemmet bodde en högintensiv och påstridig man. Så snart jag lämnade rummet dök han upp och ville prata. Om hunden framförallt, men också om en massa annat. Det blev faktiskt en aning påfrestande till slut. Om jag ska vara helt ärlig så påminde han lite grand om den där hackspetten som terroriserar Kalle Anka varje julafton. Fast det sa jag inte för han var snäll och välmenande och jag ville inte såra honom, bara vara ifred.
posted by Janne A @ 4:45 PM
2 Comments:
Vandrarhem kan vara hur go'a som helst. Det är en bra variant av boende. Och tvånget att man själv får städa upp efter sig är ju egentligen genialt.
Och den där "hackspetten"... Jag kan känna igen känslan. Det kan vara hemskt svårt att dra sig ur en sådan situation. En variant kan ju vara "Måste gå på toaletten" - och så kommer man inte tillbaka.
Thomas: Jag körde flera olika varianter och kom på så vis undan varje gång. Svårt det där, man vill vara ifred men vill helst slippa att vara otrevlig.
Post a Comment
<< Home