musiksportfilmlitteratur

Sunday, July 23, 2006

Dansar med vargar

I natt sände SVT Kevin Costners Dansar med vargar, en fantastisk film, närmare fyra timmar lång. Jag såg den på bio tidigt 1991 och älskade varenda minut. När jag nu 15 år senare såg om den kunde jag bara konstatera att den står sig som klassiker.
Karaktärerna må vara något tillrättalagda, flera av dem är farligt nära felfria, framförallt Lt John Dunbar, alltså Costner, och de borde därför också vara ointressanta. Men – det är de inte. Man sveps med i denna episka skildring av den vilda västern, jag hänförs av de andlöst vackra bilderna, över landskapets rikedom på färger och av musiken. Och framförallt: den scen där indianerna tar med sig Dunbar på buffalojakt är oförglömlig, perfekt in i minsta detalj. Skådespeleriet håller hög klass, framförallt Costner själv, han har aldrig varit bättre – den här rollen är skräddarsydd för honom, och historien i sig är fascinerande, trots att den utvecklas tämligen traditionellt med en ganska förutsägbar kärlekshistoria.
Efter Dansar med vargar har Costners stjärna dalat, men han har gjort en bra film sedan dess, den var till och med mycket bra: Open Range. En western, med Robert Duvall. Kevin Costner borde nog bara göra westernfilmer.
En annan sak: Jag vet inte hur många gånger jag hört personer säga att Dansar med vargar är den enda westernfilm de gillar. Det är slående vilka fördomar många svenskar har mot westerns. Många dömer ut denna genre och de gör det utan att ha sett mästerverk som Sheriffen, Förföljaren, Rio Grande, Rio Bravo eller Red River.
Det är egentligen samma sak med countrymusik: många dömer ut country utan att egentligen veta vad de pratar om. Varför är det så provocerande? Jag har funderat rätt mycket på det där, kan det månne bero på att westernfilmer och countrymusik är så typiskt amerikanska? Jag har en känsla av att det kan förhålla sig på det viset.
En sak till: varför betyder director´s cut undantagslöst att filmen är längre än originalversionen? Finns det inte en enda regissör som velat klippa bort om inte en hel scen så i alla fall några sekunder ur en film, kanske en hel minut?

2 Comments:

Blogger Thomas O. said...

En bra Vilda västern-film är aldrig fel. "Little big man" med Dustin Hoffman är en av mina favoriter. Annars är ju de du nämner riktigt vassa.
Och countrymusik... Det är ju ungefär som med whisky. Den som påstår att all whisky smakar rakvatten är helt ute och cyklar och har noll koll. Det finns countrymusik som är vedervärdig och det finns countrymusik som är fantastiskt bra och mästerlig. Och de har nog lite med USA att göra - de förutfattade meningarna. Om countrymusiken hade kommit från, säg, Latinamerika, så hade den t.ex. kanske inte fått stämpeln "hästjazz".

9:44 AM  
Blogger Janne A said...

Thomas: Exakt!

10:18 AM  

Post a Comment

<< Home