Jackson Browne

Varje sommar kommer en period då jag lyssnar mycket på Jackson Browne. Som jag tidigare berättat köpte jag Hold Out sommaren 1980, med följd att jag såg till att också få tag på hans tidiga skivor: Jackson Browne, For Everyman, Late For The Sky, The Pretender och Running On Empty (har väl inte glömt någon nu...). Mycket finstämd popmusik med bra texter, Jackson Browne var länge en högt uppskattad och speciell röst, men i och med Lives In The Balance år 1986 började skivorna bli allt svagare. På senare tid har hans låtskrivarpenna trubbats av, men jag slutar aldrig hoppas på ett nytt storverk av Jackson Browne. I början av sin karriär var han en singer-songwriter som vände blickarna inåt. Senare, på 1980-talet, började han intressera sig för politik och var en skarp kritiker av dåvarande presidenten Ronald Reagan. I den starka låttrilogin "Boulevard" (Hold Out), "Downtown" (Lawyers In Love) och "Lawless Avenues" (Lives In The Balance) skildrar Browne storstadens tilltagande förslumning och förfall. "Darkness falls on the vast machine where the future stalks the American dream" ("Downtown").