Sunday morning
Denna regniga morgon lyssnar jag på Velvet Undergrounds "Sunday morning". Den första Velvetlåt jag hörde, blev rätt förvånad över låtens bräckliga skönhet. Det lät vackert men också konstigt på något vis. Efter allt jag läst om Velvet Underground och Lou Reeds liv och leverne på 60-talet hade jag väntat mig ett betydligt råare sound, lite grand åt Stoogeshållet kanske. Men skönheten finns ibland just där man minst av allt väntat sig att finna den.
3 Comments:
Ja, t.ex. hos Tom Waits - som låter som en raspig och rostig tvåtaktare men kan skriva poesi lika vacker som Shakespeare!
"lika vacker som Shakespeares" skulle det givetvis ha stått.
Thomas: Tom Waits har gjort några andlöst vackra ballader.
Post a Comment
<< Home