Hans avsikter är ärliga

I dag har jag lyssnat på Elvis Costellos "The Angels Wanna Wear My Red Shoes" sådär 30 gånger. Bara för att jag var förbannad och behövde lugna ner mig. Det tog ett tag, men Costellos låt gjorde jobbet. Till slut, som jag visste.
Jag tycker att den unge Elvis Costello skrev bättre texter än någonsin Bob Dylan. Så har jag alltid tyckt. Dylans storhet behöver vi inte diskutera, så klart, men han har aldrig någonsin fått till det så som Costello i exempelvis "The Angels Wanna Wear My Red Shoes". Dylan har aldrig berört mig på det sättet, Dylan är trots allt en annan generation, inte min.
Den låten är bara så fruktansvärt bra, den säger precis allt om hur det är är att vara ung, arg och frustrerad. Låtens höjdpunkt kommer när han skiftar ackord samtidigt som han sjunger "I used to be disgusted/And now I try to be amused". Costello står på tå vid micken, han spottar och fräser fram orden och förklarar omedelbart att han tänker ge igen för alla svek. Saliven stänker över varenda kvadratcentimeter av inspelningsstudion. Elvis Costello är 22 år, missförstådd, underskattad och hämndlysten. Och vilka texter han skriver, de är ju perfekta in i minsta detalj.

"How come everybody want´s to be your friend
You know that it still hurts me to say it
...
I said 'I´m so happy I could die'
She said 'Drop dead' and left with another guy"
Hur många andra rockstjärnor har vågat framställa sig själv som fullständiga förlorare? Elvis Costello sjunger som om han är den där killen man knuffar sig förbi i busskön. Men vem hade kunnat ana att den där unge tanige killen med stora glasögon och uppvikta byxben, den där tönten alltså, att han skriver underbara poplåtar och sjunger dem med soulstänkt röst?
Den unge Elvis Costello var en loser i rockens machovärld, han representerade därmed något nytt, men han gillade det inte ett skvatt. Han hade beslutat sig för att, om han någon gång fick tillfälle, ta struptag på skivindustrin och ta i så att fingrarna vitnade. Han sjöng att han inte var arg, “I´m Not Angry”, också den från My Aim Is True, men ingen trodde honom. Han sjöng om kärlek och lät som om han hade lust att mörda. Han sjöng om hat och förräderi med silkeslen stämma.
Jag utgår ifrån att Horace Engdahl nästa vecka avslöjar att Costello får Nobelpriset i litteratur. Kom ihåg var du läste det först.