Klas Burling möter Bob Dylan år 1966
Just nu lyssnar jag på Tio i topp från 13 april 1974. Skitkul. På skivan finns ett annat musikhistoriskt ögonblick, Klas Burlings intervju med Bob Dylan i Stockholm 1966.
Jag har aldrig hört den tidigare, men har läst utskrifter av den något bisarra ordväxlingen. Det är en klassiker, sanslöst underhållande och tveklöst också sönderanalyserad av nerviga Dylanologer från världens alla hörn. Och det är så kul att Dylan mitt under intervjun liksom mjuknar, han blir snäll och tillmötesgående.
posted by Janne A @ 9:56 AM
5 Comments:
Just det där med att Dylan mjuknar mitt i intervjun är intressant. Det är precis osm att han inser "Varför sitter jag här och är elak? Han har inte gjort mig något ont". Burling var onekligen påläst. Kanske var det något som Dylan insåg.
Ola: Yepp, Burling var påläst, dessutom tycks han helt oberörd av Dylans sarkasmer. Sånt är ganska imponerande, just att han bara fortsätter att mata frågor.
Det där med påläst... Minns du när Lennart Ekdahl intervjuade Keith Richards - för många år sedan nu? Han trodde att Jagger-Richards kallades "The shimmer twins". Say no more.
Thomas: Det där hade jag förträngt! "Shimmer twins..."
Problemet med Lennart Ekdahl är att han är alldeles för imponerad av The Shimmer Twins för att klara av uppgiften. Eller så har han bara jobbat med Malou för mycket. Ännu roligare var det förvisso när TV4 skickade Richard sjöberg till en Stones-premiär (i Amsterdam?). Inget ont om Sjöberg, tvärtom, men rock´n´roll är kanske inte hans andranmn. Kändes lite malplacerad.
"I come from not to far away from here, my friend" - Bob Dylan
Post a Comment
<< Home