Tidsmaskin till 1973

Att lyssna på gamla Tio i topp-program är som att åka tidsmaskin tillbaka till första halvan av 1970-talet. En hisnande färd, minnesilderna tränger sig på. Jukeboxen på fiket i Önnestad, gubbarna satt där och hinkade mellanöl, cigarettröken låg tung över lokalen och stämningen var väl inte alltid så rolig kanske, men det sket vi i för vi hade ett uppdrag. Tre låtar för en krona, jag brukade välja två låtar som jag visste att jag gillade, och så blev den tredje en chansning. Tio i topp och Kvällstoppen var favoritprogrammen i radion, båda var ju i listform, det var spännande, men det gillades inte av vår så kallade progressiva musikrörelse. Varje vecka gjorde vi egna listor över de bästa låtarna.
Vi köpte singlar för veckopengen. LP-skivor kostade för mycket, man hade inte råd utan fick önska sig i julklapp. Men det var singlarna som var viktigast...på LP-plattor fanns också dåliga eller i alla fall sämre låtar... hur kul var det, det var ju hitsen vi ville ha.
Tänk att The Carpenters hade en så särskild plats i mitt hjärta, jag hade glömt det. I december 1973, när jag alltså var 11 år, erkände jag ogärna min svaghet för "Top of the world", Carpenters ansågs ganska mesiga, fast jag vet ju att vi var många som i smyg gillade dem, och än fler vågade komma ut som Carpenters-fans. Men man var rädd för att bli utskrattad av de hårda grabbarna, de som lyssnade på Creedence Clearwater Revival och Stones och sånt.
Bara mina närmaste vänner visste hur viktiga The Carpenters var för mig.