Springsteen i Hamburg – igen

Hemma igen efter fyra dagars semester i norra Tyskland, vistelsen kröntes med ett konsertbesök: Bruce Springsteen med band, i Color Line Arena i Hamburg. En förträfflig spelning, det var mycket njutbart, även om jag inte är helsåld på Seeger Sessionsplattan, den känns liksom lite antikvarisk, inte fullständigt här och nu. Den är naturligtvis inte dålig heller, inte alls, det är bara det att jag hade hoppats på mer när han nu äntligen gav ut en coverskiva.
De tre senaste åren har jag sett Springsteen tre gånger, varav två gånger i just Color Line Arena, och jag viker inte en tum från övertygelsen att han är rockhistoriens främste scenunderhållare.
Jag försökte få en biljett till Springsteens spelning i Stockholm i våras, men tji fick jag. När jag äntligen kom in på Ticnets hemsida var biljetterna slut, eller nåja, det var i alla fall vad man påstod. Det är enkelt och smidigt att köpa konsertbiljetter från Tyskland, man har ett mycket bättre system än vi.
Det är rätt mycket i Tyskland som är bättre än motsvarigheten här hemma. Fotbollen, till exempel. Vägkrogarna, ja krogarna över huvud taget. Tysk mat är skandalöst underskattad, den sågas slentrainmässigt av folk som inte kan skilja en pannbiff från en pannacotta, men det är enkelt att finna vällagad och prisvärd mat i Tyskland. Man får dessutom bra service, folk är artiga och beter sig hyggligt mot kunderna, jag är gammalmodig nog att uppskatta sånt.