Trust the art, not the artist

Min Costelloperiod rullar vidare, just nu lyssnar jag på de låtar han ratade när det blev dags att spela in debutalbumet My Aim Is True. På den senaste utgåvan av MAIT, där de ratade sångskisserna jag nyss nämnde alltså finns med på bonus-cd:n, hittar man en lång och mycket underhållande essä där Elvis detaljerat beskriver hur det var när skivan kom till.
Och då kom jag att tänka på förra gången Elvis Costellos skivor gavs ut på cd i "extended versions", det var för drygt 10 år sedan. Då skrev han ytterst kortfattat, bara några hundra ord om MAIT och förklarade det med att han inte mindes detaljerna så noga, "jösses, det är ju nästan 20 år sen, man kan inte minnas allt...".
Avslöjad!