Om krönikörer och god ton

Ett par rader om ett kärt ämne, nämligen tidningskrönikörer. Jag älskar att läsa bra krönikor, eller kåserier, men jag är också grymt krävande. Det ska vara jävligt bra för imponera på mig. Och det finns några riktigt vassa krönikörer i svensk press, samt en massa medelmåttor och rätt många undermåliga också.
Jag har tidigare påtalat att jag inte står ut med gnälliga krönikor, krönikörer får vara mycket men fan i mig inte gnälliga, det står jag inte ut med. Det är viktigt att krönikören skriver bra, men lika viktigt är att han/hon har rätt slags ton i sin text. Ja, det är kanske ännu viktigare. Rätt ton är god ton, eller passande ton.
Sådärja, jag ville bara få det sagt, det kändes viktigt.