Mari Jungstedts Den inre kretsen

Så där ja, nu har jag läst ut födelsedagsbok nummer två: Mari Jungstedts Den inre kretsen. Bra, klart läsvärd. En genomarbetad kriminalgåta, väl utmejslade personporträtt, rapp dialog och miljöbeskrivningarna strålar av kärlek till Gotland, raukarna, stränderna, de vidsträckta fälten men också lite grand om det pulserande nöjeslivet i det solstekta Visby. En ganska otäck historia är det, bitvis är det ruggig läsning men mest av allt spännande, den här boken är svår att lägga ifrån sig. Jag låg och läste halva natten, jag var bara tvungen att få veta hur det hängde ihop, vem ritualmördade den unga holländska arkeologen och vem var det som spetsade ett hästhuvud på en påle och placerade denna makabra tingst hemma hos en politiker, och varför, vilket var motivet till rysligheterna, men jag ville också få klart för mig hur det skulle gå för TV-journalisten Johan, hans flickvän Emma och deras nyfödda dotter.

Någonstans minns jag att en recensent jämförde Jungstedt med skotskan Val McDermid, det ligger något i det.