Två katter och en hund

En dag häromveckan ville döttrarna ha en ny katt. Jag var skeptisk till en början, men säg den fader som kan stå emot två djurälskande döttrars vädjanden. Efter ett par långa diskussioner gav jag med mig och nu har vi alltså två katter, Måns som snart är 9 år, och Tösen, 6 månader, och en hund, Vimsan, hon är 2,5.
Måns och Vimsan är faktiskt bra kompisar och när jag och Vimsan går på promenad brukar Måns följa med, han går vanligen några steg bakom oss, då och då gör han tjurrusningar som retar hunden. Ibland ligger han och lurpassar på oss och när vi kommer förbi hoppar han fram ur någon buske eller från ett träd, och så rullar han och hunden runt i något slags brottningsmatch.
Tösen ligger fortfarande och trycker under skrivbordet i äldsta dotterns rum, hon vågar sig knappt fram ännu, hundens hjärtliga nyfikenhet skrämmer slag på henne. Nå, hon ska väl snart repa mod, katter är tuffa. Måns hälsade aningen avmätt på nykomlingen, han verkade inte bry sig så mycket, men markerade ändå sin högre rang med att tömma Tösens matskål. Sen gick han och la sig, bredvid hunden.