Våra dumma vänner i naturen

Nej, det blev inte mycket läst i Elektriska drömmar. Efter 20-25 sidor la jag den åt sidan och plockade i stället upp Lasse O´Månssons O´städat, en samling texter från det sena 1970-talet. Det var betydligt roligare.
Som Madläsare lärde jag mig tidigt att älska Lasse O´s sjuka humor, helt utflippad, som något slags frijazz, så befriande i sin absurditet, och den gör sig bäst i det korta formatet.
Faktum är att min svärmor var skolkamrat med Lars-Olof Månsson, som han egentligen hette. Jag brukar be henne berätta om honom, jag antar att jag blivit rätt så tjatig, men jag vill veta så mycket som möjligt om denne min svenske favorithumorist.
Jag har ytterligare ett par O´Månssonböcker, Våra dumma vänner i naturen (en av de bästa svenska boktitlarna någonsin, om du frågar mig) och August Strindbergs Gula bok.