Om Elvis Costello

Lyssnar för första gången på rätt länge på Elvis Costellos The Delivery Man. Den är verkligen inte dum, duetten med Lucinda Williams i "There´s a story in your voice" är fullständigt sensationell, och duetten med Emmylou Harris i "The Scarlet tide" är snudd på lika vass.
Mellan 1977 och 1989 lyssnade jag extremt mycket på Costello, men i och med Spike år 1989 började min Costellofixering att avta. Det hade flera orsaker, främst att jag tröttnade på hans röst, den var ju faktiskt bäst i början, på de första albumen när han spottade fram orden, när han tryckte upp sina korta och snabba låtar rätt i lyssnarens fejs. Innan han ville bli en crooner. Det där vibratot han lagt sig till med, jag har svårt för det. Sorry Elvis. Men vadå, på samma gång vill uttrycka min uppskattning för att han inte trampar i gamla fotspår, artisten Elvis Costello vill hela tiden bryta ny mark. Vare sig fansen följer med eller inte. Förr eller senare kommer han att göra en ny platta som fullständigt slår undan fötterna på mig.
Jag bara vet det.