Tio i topp

Hittade en underbar bok på biblioteket: Eric Hallberg, Ulf Henningsson presenterar Tio i topp. Ett mastodontverk om det radioprogram som betydde oerhört mycket för mig och många andra. Tio i topp sändes mellan 1961 och 1974 och boken presenterar samtliga artister som fick in en låt på listan, ja man redovisar till och med alla de som inte nådde längre än till "På försök". Totalt handlar det om 946 artister vilka får varsin biografi. Alla de 659 listorna finns med, därtill är de totalt cirka 1 500 skivorna avbildade.
Tio i topp sändes klockan 15 varje lördag. Jag lyssnade sporadiskt fram till den dag då jag hörde några takter ur Paul Simons "Me and Julio down by the school yard". Programledaren Kaj Kindvall förklarade att låten i fråga ramlat ut från listan. Jag älskade det jag fick höra, jag hade aldrig hört något som lät så fräckt och lekfullt som den där Paul Simon-låten. Gitarriffet, den suggestiva rytmen, hans röst och sätt att sjunga. Jag blev alldeles hänförd. Från den dagen älskade jag Tio i topp och missade inte en enda sekund. När jag läser denna bok ser jag att "Me and Julio down by the school yard" lämnade Tio i topp den 17 juni 1972. Drygt 34 år sedan, alltså.
Mellan sommaren 1972 och sommaren 1974 köpte jag massor av singlar. The Sweet, T. Rex, Slade, Mud, Dawn, 10 cc, Elton John, Cozy Powell, Middle of the Road, Harpo, Albert Hammond, Wings och en hel del andra. Jag minns dem alla när jag öppnar denna bok. Tio i topp väckte min kärlek till popmusik. Tack vare, eller på grund av, Tio i topp började jag göra egna listor över allt möjligt. Det har jag aldrig slutat med. Och jag fortsätter att älska popmusik.
Däremot har jag aldrig fattat varför Sveriges Radio la ner detta succéprogram. Sommaren 1974 sändes Tio i topp för sista gången. Jag antar att vår så kallade progressiva musikrörelse hade ett finger med i spelet den gången. Det fanns en aktivistgrupp som hette Rädda radion, vars agitation bidrog till nedläggningen av Tio i topp. Tråkiga progglåtar hade inte en chans att komma in på listan, det var nog där skon klämde. Tio i topp lärde mig att popmusik ska vara kul, men det fattade aldrig proggbanden.