Proggen
Jan Gradvall skriver i dag om proggen: "Rörelsen fick sitt namn från engelskans ”progressive rock”, men var snarast regressiv när det gällde synen på musik."
Jag har aldrig stått ut med proggmusiken, på 70-talet fann jag den inskränkt och tråkig, musikrörelsen framstod dessutom som utpräglat självgod. Denna stränga bedömning har jag aldrig haft anledning att revidera. Frågar du mig så låter proggen inte bättre i dag, den har inte åldrats med värdighet.
Parallellt med proggen skapades fin popmusik i Sverige på 70-talet: John Holm, Ulf Lundell, Problem, Pugh, Ola Magnell, Abba, Cornelis, Fred Åkerström.
posted by Janne A @ 8:04 AM
4 Comments:
Håller nog med, fast idag har ju Dungen lyckats gör någonting intressant av genren.
Men det kanske inte får kallas progg?
Dungen, ja. Det jag hört, några låtar bara, tycker jag om. Coolt. Och är det coolt kan det inte vara progg.
Håller delvis med. Jag vill inte döma ut all progg, men visst blev den alltför präktig och torr för det mesta. Ibland blev den ju t.o.m. riktigt pekoralistisk - kolla t.ex. texten (och musiken!) till Contacts & Skäggmanslagets "Hon kom över mon" - en riktig bottennotering. Men: om Philemon Arthur & The Dong var progg, så var proggen dessutom cool!
This comment has been removed by the author.
Post a Comment
<< Home