Orphans

Faran med att göra sin årsbästalista redan i mitten av november är att man kan missa godbitar. Som Tom Waits sprillans nya trippel Orphans, 56 låtar: ett 30-tal nya, omarbetade eller återfunna spår plus drygt 20 rariteter, covers och annat.
Det kommer att ta tid innan jag kan ge den en rättvis bedömning, men efter två genomlyssningar anser jag att denna trippel-cd rymmer minst ett par av Waits bästa låtar någonsin.
"Never let go" är en ballad som knäcker det mesta, samma kan sägas om "Down there by the train" som Waits gav bort till Johnny Cash. I "Down there by the train", skriver Waits om den förlåtelse som omfattar alla. Från Judas Iskariot till John Wilkes Booth, den senare är alltså mannen som mördade president Abraham Lincoln.

There's a golden moon that shines up through the mist
And I know that your name can be on that list
There's no eye for an eye, there's no tooth for a tooth
I saw Judas Iscariot carrying John Wilkes Booth

Bättre gospel har jag inte hört sedan Bruce Springsteens "Land of Hope and Dreams".

Tom Waits gör inga poplåtar, inga rock-, soul-, country- eller folklåtar.
Han gör bara Tom Waitslåtar. Mannen har skapat en alldeles egen nisch.