Gonna make me lonesome when you come

Äntligen! Efter drygt sex veckor, sex dryga veckor, är hantverkarna klara och saker och ting kan – förhoppningsvis – börja återgå till det någorlunda normala här hemma.
All respekt åt dessa hantverkare och det jobb de uträttat här, men det är också jobbigt att inte få vara ifred en endaste sekund och att inte kunna använda sitt kök.

Nå, nu ska köket vara klart, jag firade detta med att åka till stan och köpa Offside och Sonic samt 1,5 kilo kaffe.
När jag i natt kom hem från jobbet plockade jag fram termosen och började läsa dessa publikationer. Offside håller närmast osannolikt hög klass, tänk att det finns utrymme för ett sådant magasin i lilla Sverige. Fortfarande, efter sex-sju år är ambitionen mycket hög, inga tecken på mättnad än. Ok, detta nya nummer var kanske inte riktigt lika bra som jag väntat mig, ändå är det ju så mycket bättre än nästan allt annat.

Sonic då? Jovars, jag ville verkligen kolla in deras årsbästalista. M. Ward fyra, Dylan sjua, listan toppades av ett band som heter Hot Chip. Aldrig hört talas om. Så är jag 44 också.

Dylan är etta i Uncut, men där saknas märkligt nog M. Ward. Båda kommer såklart att vara med på min lista.