Xavante

Ulf Lundell i högtalarna, Xavante, från 1994. Tycker att det är ett femstjärnigt album, ett av hans bästa. En inträngande skildring av den svenska lågkonjunkturen och hopplösheten i början av 1990-talet. Och dessutom den så fullständigt ljuvliga ungdomsskildringen "Det jag vill minnas". En av hans bästa låtar, topp 15, och vilken text! "Jag är hemma, ändå längtar jag hem". Kan det sägas vackrare än så? Ibland tror jag inte det. Ibland tycker jag att den frasen är den perfekta sammanfattningen av Ulf Lundells alla plattor. Är det inte just det han hela tiden återkommer till?

Jag påstår inte att min tolkning är den rätta, eller att någon annan är fel, men så ser jag på saken.