Hjärtan i Atlantis

2005 var året när jag återvände till en författare som jag trodde jag var färdig med 1985. Japp, jag har börjat läsa Stephen King igen. Jag vet inte exakt hur det kommer sig, jag vet bara att jag en dag fick en stark impuls att från bokhyllan i garaget plocka fram mina gamla Kingböcker. Det visade sig att jag inte hade så många kvar, jag måste ha sålt av rätt många under åren, jag hittade bara Pestens tid och Varsel. När jag läst om dessa två romaner lånade en kompis ut Hjärtan i Atlantis, den var riktigt bra, troligen en av hans bästa, men det är svårt att säga bestämt eftersom han skrivit så enormt mycket. I Hjärtan i Atlantis skildrar King Vietnamngenerationen och han gör det med stor inlevelseförmåga. Jag är säker på att King inspirerats av Flugornas herre, han anspelar flera gånger på denna klassiker, men jag måste säga att Hjärtan i Atlantis var en för mig mer givande läsupplevelse än Goldings berättelse. Jag har sedan dess hunnit med ytterligare några av Kings böcker och funderar så smått på om jag inte ska ta och beta av hela hans produktion. Just nu känns det klart lockande. Första gången jag läste Stephen King var någon gång i början av 80-talet. Jag samlade på mig säkert ett dussin av hans böcker, men tröttnade efterhand och när jag sommaren 1985 lade ifrån mig Pestens tid (The Stand), den tog nog en vecka att läsa, kändes det som om jag var färdig med King. Ja, tänk vad man kan få för sig.