Forsyths nya bok

Jag var 12 eller 13 när jag läste Schakalen, Frederick Forsyths ännu oöverträffade berättelse om yrkesmördaren som ska skjuta Frankrikes president Charles de Gaulle. Det är och förblir den bästa thriller jag läst.
Schalaken är mycket spännande, men vad som framförallt fängslade mig var att boken föreföll så trovärdig in i minsta detalj, och just detta är Forsyths signum. Ingen thrillerförfattare är bättre påläst, Forsyth skriver inte en rad utan att först ha gjort en minutiös research. Han berättar rappt och rakt på sak, utan onödiga utvikningar.
Så snart jag läst ut Schakalen tog jag mig an Täcknamn Odessa och Krigshundarna, båda också synnerligen läsvärda. Återigen: det han skildrade var blott alltför trovärdigt. Han blandar kända fakta med sådant som skulle kunna vara sant, och därför kallas han för The Godfather of faction.
Jag har läst massor av thrillers genom åren, men hittar sällan någon jag gillar. Jan Guillous svit om Hamilton är inte i min smak. Jag har läst fem eller sex av böckerna, men blev besviken varje gång. Kanske för att Hamilton är så mycket smartare än sina fiender, ja oövervinnerlig rent av, därtill förmögen. För att en thriller ska funka för mig måste jag kunna tro på historien, jag måste kunna tro att “detta skulle kunna ha hänt”. Och jag ser gärna att det är någorlunda jämbördiga motståndare som ställs mot varandra, för vad är en thriller utan spänning?
Häromdagen köpte jag Fredrick Forsyths nya bok, The Afghan, och i natt läste jag ut den. USA och Storbritannien får kännedom om en förestående terrorattack, vad de inte vet är när, var eller hur. Vad gör man då? Jo, man försöker sig på det omöjliga: att infiltrera al-Qaida med en brittisk officer med asiatiska rötter, mannen är uppvuxen i Irak, talar arabiska flytande och är dessutom slående lik en Guantanamofånge.
The Afghan är, trots ett par alltför osannolika inslag, fullständigt gastkramande läsning. En färd mot mörkrets hjärta, och där bortom. Jag ville inte läsa ut boken för fort, men sträckläste de sista 125 sidorna, jag var bara tvungen att ta reda på hur det skulle sluta.