Han räddade mig från proggen

Sitter på altanen och läser Ulf Lundells senaste roman, Värmen. Under läsningen bubblar minnesbilderna upp.
Jag tror ibland att Ulf Lundell räddade mig från proggen. Alltså, när jag trädde in i skivköparåldern år 1977, svensk rock var verkligen inte särskilt kul då...ett par av mina kompisar gillade Hoola Bandoola, de fann Lundells musik vara för svårsmält. Det var svårt att placera in Lundell i ett fack. Varför, undrade vissa i min omgivning, låg han på kommersiella EMI och inte på något alternativt skivbolag, hur kunde det komma sig? Men alla visste, eller trodde sig veta, exakt vad proggpuritanerna stod för. De var för allt som var bra och emot allt som var dåligt, eller om det nu var tvärtom, jag minns inte, det är ju så länge sen.
Lundell däremot, exakt var stod han politiskt? Så gick snacket. Hur såg Lundell på Kampen, på Saken? Herregud, tänk om jag hade börjat lyssnat på tråkiga och mästrande proggband i stället för Lundell. Nog för att risken är minimal men ändå. Det är en tanke som fortfarande kan hålla mig vaken om nätterna.
Men jag stod emot trycket då och har nu följt Lundell i 29 år. Fast jag har slutat att köpa hans skivor. Nej, det har jag inte alls. Högtryck köpte jag, jag gillade den inte något vidare men jag skaffar nog Lazarus också. Bara för att den är av Lundell och dessutom ännu en dubbel, hans 32:a dubbel och på samma gång hans sjunde skiva de senaste 17 månaderna. Man kan inte hålla på så där och ge ut flera skivor om året, ändå gör Ulf Lundell just det. Och det tilltalar mig på något vis. Det är hans verk, hans beslut, han tvingar ingen jävel att köpa skivorna.
Lundell gör sin grej och det respekterar jag honom för. Man behöver inte hålla med honom om allt, men vad vore svensk rockmusik utan Ulf Lundell? Ärligt talat, hur hade det varit då? Förbannat mycket tråkigare, den saken är klar. Allra mest gillar jag att han turnerar år ut och år in. Nej, nu ljög jag igen. Allra mest gillar jag hans nya bok, Värmen. Den är det bästa han skrivit sedan Kyssen 1981.
Tidningsrubrikerna fick mig att tro att den handlade om de där kvällstidningskrönikörerna som Lundell inte gillar. Det föreföll så, men det var tack och lov fel, han har betydligt viktigare saker att berätta för oss.