A light that never goes out

Min första kontakt med The Rolling Stones ägde rum 1974, då var jag 11-12 år. Jag anförtrodde då en skolkamrat att jag tyckte att “Angie” var en rätt bra låt. Han fnyste och svarade att “Angie” var tjejmusik. Jag var inte säker på vad han menade med det, antagligen att bara tjejer kunde gilla den låten. Eller tyckte han kanske att Mick Jagger och de andra i Rolling Stones var fjolliga?
Jag minns det där när jag läser boken Enligt Rolling Stones. Oavsett vad som hänt i världen har Rolling Stones fortsatt att spela rock´n´roll. En fast punkt i en ofta kaotisk värld. Där någonstans finns nog förklaringen till att Stenarna kan hålla greppet om publiken. För det kan inte bero på den musik de skriver nuförtiden.