och om nån frågar mig, det är så enkelt att glömma...

Å ena sidan:
Bob Dylan fick inte Nobelpriset i litteratur den här gången heller.
Han får det nog aldrig, jag tror inte ens att han är värd det.
Nog för att han är begåvad, Dylans genialitet står över all diskussion, men det finns många andra begåvade skribenter. Man jämför honom med stora skalder, visst, det kan man väl göra men – kom också ihåg att Dylans ord är avsedda att sjungas, de ska i första hand fungera till musik, de är inte avsedda att läsas som poesi.
Vi vet alla vilket inflytande han haft och alltjämt har, det räcker så bra, varför måste han prompt vinna Akademiens gillande också?

Å andra sidan vore det naturligtvis väldigt roligt och sensationellt och omtumlande om han faktiskt fick Nobelpriset. Det vore så häftigt, det kan man inte förneka.
Jag vet att jag är inkonsekvent, vem är inte det ibland? Ok för att mitt Dylanresonemang inte går ihop här, men allt måste inte alltid gå ihop.