Björn Hellberg

Hemma igen efter en mycket trivsam bokafton hos Dillbergs på Storgatan. Först bjöds vi av den kunniga personalen en introduktion till höstens bokutbud, därefter äntrade den oefterhärmlige Björn Hellberg scenen. Utan manus berättade han om sitt författarskap och om böcker i stort, interfolierat med två fullständigt obetalbara anekdoter. Den ena om Birger Buhre och Sven Hansson, den andre om pseudonymen TT. De två förstnämnda var i många år arga rivaler inom svensk, sydsvensk, sportjournalistik. Buhre var Kvällspostens synnerligen kunnige och temperamentsfulle men också något mångordige krönikör, den – i mitt tycke – något mer slätstrukne Hansson skrev för Sydsvenskan.
Hellbergs berättelse om dessa båda härrör från London-OS 1948, då de båda skribenterna hamnade på samma hotell. Det tog en ända med förskräckelse, samma måste sägas om den andra anekdoten, den om TT som besökte US Open för ett kvartssekel sedan och som efter en svettig dag vid tennisbanorna svalkade sig i sitt hotellrum. När TT kom till sitt hotell var han genomsvettig varför han tog av sig alla sina kläder, men kom på att han ville ha lite is och denna fanns i en hink i korridoren. TT ställde i dörröppningen och sträckte sig fram mot ishinken, men så drabbades han plötsligt av kramp i vaden och dörren slog igen bakom honom...
Björn Hellberg är en mästerlig historieberättare, jag vet inte när jag senast skrattade så mycket. Jo förresten, det var nog i december 2002, förra gången jag stötte på denne charmerande författare och tennisexpert. Behöver jag säga att han omedelbart kände igen mig och tilltalade mig med namn?