Tankar i halkan

I morse halkade jag och hunden omkring på såphala cykelvägar. Tja, nu är vintern här och det är väl inte så mycket att säga om. Inte ens jag vågar hoppas på en snöfri vinter utan minusgrader och halka, vi lever ju trots allt i nordliga Sverige. Nå, jag är glad att vintern dröjde så här länge, tack så mycket för det.

Om vintern är mild beror det på växthuseffekten. Om vintern är sträng beror det också på växthuseffekten och om vintertemperaturerna är normala så ska de lik förbannat försöka skrämma oss med domedagsprofetior om vädret. Om det är så illa som de värsta växthuseffektfundamentalisterna vill hävda så – varför ens bedriva något miljöarbete? Det tycks ju ändå vara kört.
Men att skrämma medborgarna med den hotande undergången har alltid varit en bra affärsidé. Är det inte det ena så är det det andra.

Under promenaden satte jag iPoden på slumpvis låtval, alltid spännande. Först fick jag höra "Sweet Jane" av Cowboy Junkies, därefter "Just like Tom Thumb´s blues" med Nina Simone – den hade jag glömt att jag hade. Hur man nu kan glömma en sån sak. Ja, och därefter var det dags för Danny George Wilsons "Famous Mad Mile" och U2:s "Mothers of the disappeared" – kanonlåtar allihop. Så bra att jag nästan lyckades glömma hur kallt och halt det var.