Yiiiiiiiha

I dag tänker jag lyssna på Dwight Yoakam så mycket jag bara kan. Det är en sån dag, nämligen.
Tror jag börjar med Gone, sen blir det Buenos Noches From A Lonely Room (underbar titel), därefter torde det vara dags för Tomorrow´s Sound Today, tror jag rundar av med If There was A Way och Population: Me. Och sen kanske jag spelar samtliga plattor en gång till.
Yoakam är helt suverän, han gör traditionell country i Hank Williams anda men har tillsatt ett sting, en känsla för humor och en snärtighet som är helt hans egen. Han är grym på hjärta-smärta texter: i hans värld har Hon alltid sjappat och lämnat honom kvar ensam och grubblande. Inte sällan förstår han varför hon stack, som i suveräna "I'd avoid me too". Och hans "If teardrops were diamonds" är en av 2000-talets allra allra bästa och mest knäckande låtar. Där sjunger han duett med Willie Nelson. Just när man förstår att låten är en duett och man väntar sig att kvinnan ska ge sin syn på saken (varför hon stack, alltså) hörs i stället Willie Nelsons stämma. Han förklarar att visst är det synd om Dwight Yoakam, men det är ännu mer synd Willie själv. Briljant. Jag skrattade högt första gången jag hörde den, det var så oerhört överraskande med en manlig duettpartner i just den låten.
Dessutom gillar jag Dwight Yoakams konsekventa stil. Han har alltid cowboyhatt som är neddragen över ögonen, alltid slitna blå jeans som är så tajta att de måste vara påsprayade, alltid boots.