Håller med, till viss del

Efter frukosten satte jag mig för att läsa nya numret av S. Fastnade för Paolo Robertos krönika om landet Lagom – Sverige. Han har rätt många poänger i sitt tyckande, men på en punkt anser jag att han har uppåt väggarna fel. Det är när han skriver "Så fort något inträffar i samhället som inte 'mamma staten' kan skydda sina medborgare emot så utbryter panikångest i hela landet. Om vi inte ska dö i galna kosjukan så är det fågelinfluensan som kommer att ta kål på oss."
Jag tycker i stället att det var just svenska staten som var handfallen efter tsunamikatastrofen, jämför med Italien som hade betydligt bättre beredskap. Frågan om Estonia hanterades också på ett märkligt vis, ena dagen lovade regeringen att färjan skulle bärgas, sedan skulle den inte det, det var i själva verket omöjligt. Ok för att ett regeringsskifte kom emellan, men "mamma staten" kan definitivt inte få godkänt för sin hantering av Estoniafrågan.
Så det där med att staten och samhället i alla lägen skulle vara dadda åt oss, nej, det är en myt som upprepas ofta och i skiftande sammanhang men det gör den inte mer sann.

Jag intervjuade Paolo Roberto för 5-6 år sedan, han besökte då stadens boxningsklubb. Mycket trevligt samtal, han var både rolig och lättpratad, cineast och varm anhängare av James Ellroys neo noir-deckare.