musiksportfilmlitteratur

Saturday, October 28, 2006

San Diego Serenade


Tyvärr, jag måste tjata vidare om Tom Waits. I fina "San Diego Serenade", alltid en av mina favoriter, fångar han på pricken den där smärtsamma insikten att ett förhållande är över, för alltid. Det är slut och det finns ingen återvändo. Tom Waits har satt sig i bilen, han styr bort från den kvinna han fortfarande älskar, och då drabbar insikten honom:

"I never saw the white line, 'til I was leavin' you behind"


Visst är det outsägligt vackert och lika outsägligt sorgligt. Inte ens Hank Williams hade sagt det bättre.

3 Comments:

Blogger Thomas O. said...

Det sorgliga är ofta i någon mening vackert - tyvärr. Och det vackra blir dess värre ofta så småningom sorgligt. Första gången jag kände detta genom märg och ben var troligen när jag först hörde Dylans "Sad-eyed Lady of the Lowlands".

10:23 PM  
Blogger Thomas O. said...

En sak till: det blir aldrig tjatigt om man skriver med både hjärna och hjärta.

10:25 PM  
Blogger Janne A said...

Thomas: Tack!

10:49 PM  

Post a Comment

<< Home