Vallmoland

I högtalarna: Ola Magnells finstämda "Vallmoland".
Vallmoland – vilket ljuvligt ord. Bra låt också.
Dags att han får en Grammis nu.
Dags att vi får en Magnellbox nu.

A propos Magnell, kom just att tänka på en händelse från sommaren år 1995. Jag och döttrarna hade fikat i Birgittakyrkan, som låg på gatan mitt emot vår lägenhet. När jag ska lämna fikarummet vandrar en sliten medelålders man fram till mig, han spänner ögonen i mina och säger: "Jag slår vad om att du inte vet vilken popstjärna som är uppvuxen på Skälby?".
"Då misstar du dig", svarar jag, häpen över den märkliga frågan och glad över att svaret är så självklart.
"Det är Ola Magnell och jag minns att han på ett skivomslag är fotograferad i Skälby allé, tror att skivan heter Höstkänning".
Mannen visar då upp ett brett tandlöst flin, han lägger kärvänligt armen om mina axlar, hans panna nuddar min för bråkdelen av en sekund. Den sommaren möter jag honom några gånger i kvarteren kring Berga centrum, han nickar vänligt åt mig varje gång.
Undrar hur han hade reagerat om jag inte kunnat svaret på hans fråga.