Nothing you can sell me

Häromkvällen på jobbet talade vi om film. Samtalet landade snart kring filmer vi önskade att vi inte hade sett. I filmkretsar brukar Plan 9 from outer Space anges som tidernas sämsta film. Jag håller inte med utan påstår i stället att alla tiders bottennapp är det svenska thrillerförsöket Flygnivå 481. Jag och Hasse såg den på bio, kan ha varit 1980 eller 1981, vi kändes oss grovt förolämpade efteråt. Filmen saknade handling och manus, det fanns ingenting att visa upp på bioduken, därtill var det svårt att höra vad skådespelarna sa, vilket på sätt och vis kanske var lika bra men ändå väldigt irriterande.
Jag framhöll också Sånger från andra våningen – vad fan handlade den om? Jaså, ingenting!? Okej, då vet jag, tack för att du talade om det för mig. Jag såg Roy Anderssons förra film också, Gilliap, fattade inte den heller.