30? Nej, 3 – men vilka 3!
Till frukostkaffet lyssnar jag på "I can´t explain", The Who. En av rockhistoriens starkaste debutsinglar. Beatles debuterade med "Love me do", Rolling Stones med "Come on". Det här är tusen gånger bättre. The Whos nästa singel blev "Anyway anyhow anywhere", också grymt bra och därefter kom "My generation", bandets kanske största hit, den nådde plats 2 på Englandslistan.
I mitten av 90-talet kom boxen, 30 Years Of Maximum R&B. 30? Snarare tre. Efter tre år med suveräna singlar och LP-skivor, följde en rockopera och annat. Jag älskar allt av The Who mellan 1965 och 1968, men sedan dess har bandet fått ur sig högst tio bra låtar. Har aldrig fattat varför det blev så. Rockopera förresten, vilket omöjligt uttryck, lika hopplöst som...som...protestsångare.
posted by Janne A @ 9:24 AM
5 Comments:
Äntligen en till som har förstått att The Who var som bäst när de bara ville göra klassiska singlar som landade runt tre minuter! Jag har aldrig förstått det där med att deras "vuxna" grejer skulle vara bättre. Happy Jack är alltid bättre än 5:15.
Ola: Happy Jack är mycket bättre än 5:15.
I saw ya´! Vad tycker du förresten om nya The Who-skivan? Mycket bättre än vad jag har vågat hoppats.
Ola: Jag ska erkänna: visste inte ens att de har nytt album ute, jag trodde de lagt av. Men skivan är alltså värd en chans!?
Skivan är absolut värd en chans. Förmodligen deras bästa sedan The Who´s Next (även om det kanske inte säger jättemycket). Endless Wire heter den i alla fall. Väl värd dina öron.
Post a Comment
<< Home